Prenumerera

Sidor

Kategorier

Arkiv

I could drink a case of you.

Postat i Funderingar Okategoriserat 2014-06-07 00:48 | Kommentarer (0) |
Kylan tränger sig igenom filtarna som jag virat runt min kropp. Känner hur jag fryser allt mer, trots att hjärtat mitt är varmt. Å du ligger nerbäddad i din säng, drömmer om något jag aldrig kommer kunna lista ut. Fantasin flödar bakom dina tunga ögonlock, och inget i världen hade kunnat väcka dig. 
Jag saknar dig. Jag saknar dina tunga andetag, ditt vilande ansikte på kudden bredvid min. Hur du tar tag i mig, lägger din arm över mig, drar mig närmre. Så nära, så att jag kan känna ditt hjärtas slag, känna hur det slår lite för snabbt. Jag saknar hur du mumlar något, varje gång jag frågar om du är vaken. Saknar att veta att du är där. Å det är så starkt, å det är så underbart, hur man kan sakna någon så ofattbart, efter bara en så kort tid. Det är hemskt egentligen, att sakna. Men samtidigt, så vackert, när man väl är där igen. 

Hon är allt.
Annons:

Adore you.

Postat i Funderingar Okategoriserat 2014-06-07 00:32 | Kommentarer (0) |
& så blev jag så ofattbart förälskad i henne. 
Precis som om jag aldrig tidigare vetat vad kärlek var. Som om allt jag någonsin gjort, inte längre hade någon betydelse. Å hennes mjuka fingrar rörde mig, på ett sätt som ingen annan rört mig. Letade sig fram på min nakna hud, och fick med sig hela mitt hjärta. 
& hon tog med sig sommaren, mitt i den dystra hösten. Det som tidigare varit så grått, blomstrade nu framför mina ögon. Solens strålar smekte mina kalla händer, och det hjärta som tidigare frusit till is, började långsamt att slå. 
Hon har något som ingen annan har. Något som får mig att känna, något som får mig att vilja. Hon gör mig varm. 
Aldrig vill jag vara någon annanstans. Aldrig kommer jag känna något starkare, något starkare än det jag känner för henne. 
Hon tar mig till en plats jag aldrig varit på förut, varje gång hon är i min närhet. Å jag har undrat hur hon gör, då varje gång är en helt ny historia. 
Jag kan inte få nog, kan inte få nog av hennes kyssar mot min panna, hennes fingrar mot min kind, hennes letande efter förbjudna platser som hon kommit för att upptäcka. 
Vi bygger upp något, hon och jag. Vi bygger upp något. 
Mina ord räcker inte till, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snubblar fram bland meningar och ord, och inget kan ändå beskriva. Jag är så fruktansvärt kär i henne. I hela henne. 
Hon är det bästa som någonsin hänt mig, det vackraste jag någonsin mött. Å jag önskar att hela världen fick veta. Hon är min. 
Å jag väljer henne varje gång, väljer henne igen, om jag fick leva om mitt liv. Hon är allt. Hon är magi.

Even in our darkest hour, never thought that it could get so bad.

Postat i Okategoriserat 2014-01-01 23:55 | Kommentarer (0) |
Här står jag nu. Här står jag, med blicken fylld av förväntan, fylld av hopp. Ett år av lycka och av sorg har precis tagit slut, och ett nytt kapitel har börjat. Ett år som gått från himmel till helvete ligger nu bakom mig, och jag tänker inte se tillbaka på allt det som förstört mig, som förstört så mycket. Jag ser bara framåt, med hoppet om att livets vändpunkt nu är här. För jag har bara mig själv att bära på, har bara mig själv att förändra, att göra till den bästa person jag någonsin kan bli. Å alla fina minnen kommer jag att minnas, och kanske kommer jag blicka tillbaka på dem någon gång ibland. Det finns så mycket fint som hänt, och kanske är det just det som fått mig att inse hur vackert allt egentligen är, att allt faktiskt har en mening. Jag ångrar ingenting, men jag önskar att jag kunnat spola tillbaka tiden och ändra på vissa detaljer. Men ingen är perfekt, och det är det som gör mig till människa, som gör mig till den jag är. 2014 kommer ta oss med storm, och jag kan inte vänta på att få njuta av allt det som detta året har att bjuda på. 

I have loved you for a thousand years, I'll love you for a thousand more.

Sometimes good things fall apart, so better things can fall together.

Postat i Okategoriserat 2013-11-12 00:10 | Kommentarer (0) |
Bit för bit sattes allt på plats igen. Som om livets alla fantastiska krafter byggde upp mig, byggde upp den personen jag var förut. Den människan som levde då, då när allt var som bäst. Det var kanske bara så att jag gav upp, samtidigt som jag fortsatte kämpa. Samtidigt som jag försökte bygga upp allt det vi hade, samtidigt föll allt ihop. Jag kanske brydde mig för mycket om att vara den som jag trodde att du ville att jag skulle vara, och jag kanske brydde mig för lite om den jag faktiskt är. Å alla mina egenskaper föll åt sidan, för jag fokuserade så mycket på dig, på oss. Det känns som en kniv i hjärtat att se det så, men det är sanningen. Å varje ny början, kommer från en annan börjans slut. Å kanske är jag lättare nu än någonsin. Jag har lärt mig så mycket, på så kort tid & jag har tagit mig från det svartaste svarta till skimrande guld. Jag har rest mig upp och klarat mig förbi det som tidigare gjorde så fruktansvärt ont. & när livet började le mot mig igen så träffade jag henne. Hon har ett leende som lyser upp hela världen. Alla problem är så långt bort då jag är i hennes närhet. Hon inspirerar mig, hon inspirerar mig verkligen. Å jag är här, och jag är nu. Å hon har drömmar som jag vet att hon kommer att uppnå, å hon sprudlar av glädje och av energi. Å hon är vacker, djupt inifrån och hela vägen ut. Det är magiskt, hon är magisk. Hon är magi.

Perfect should try to be you.

Postat i Okategoriserat 2013-10-28 21:41 | Kommentarer (0) |

Ögonblick.

Postat i Okategoriserat 2013-10-16 11:22 | Kommentarer (0) |
Solen lyser starkt in genom dammiga fönster och det klara ljuset får dina ögon att se ut som kristaller. Du var lycklig den dagen, och just det ögonblicket fick jag fångat på bild. 
Nu sitter jag här, på precis samma plats, och tittar ut genom precis samma fönster. Solen lyser inte lika starkt, och färgerna utanför fönstret är inte lika starka. Du är inte här. 
 Men det är något speciellt med den bilden. Något som får mig att minnas precis hur det var. Något som får mig att drömma mig bort bland kyssar och sena nätter, bland vackra ord och fingertoppar som letar sig fram på naken hud. Det är något med den bilden som får mig att glömma allt det som varit så svårt, och istället tänka på allt det som varit så fantastiskt. 
 Kanske kunde det fotografiet bli en tavla. Inte till mig själv, utan till dig. Kanske skulle du också minnas då. Å jag hörde talas om bild på canvas där de skapar egna, unika tavlor, och kanske kunde detta bli ett minne från mig till dig. Ett sista minne, en sista gåva. 
 Det är ganska otroligt egentligen, vad kärleken kan göra med en. Alla säger att det kallas brustet hjärta, men ändå gör det ont i hela kroppen. Som om någon strör salt i dina öppna sår. Å ändå går det inte att jämföra den otroliga smärtan av att förlora någon. 
 Fast när jag väl sitter här, betraktar bilder på mig själv, bilder från mitt liv, mitt liv med dig. Då känns det som att tiden stannar till. Som om hoppet inom mig fortfarande finns där. Som om alla dessa bilder på oss, och på dig, gör mig lugn. Det vi hade var fantastiskt. Det vi hade var större än allt, och det kommer alltid att vara så. Den platsen du har i mitt hjärta kommer vara din för all framtid, för du lärde mig något om livet. Du fick mig att inse vem jag var. 
 
Det har börjat mörkna utanför mina stora, dammiga, fönster. Löven singlar långsamt ner mot gräset, och det skimrar i nyanser av gult. Där ute står livet och väntar på mig med öppna armar; väntar på att jag ska ta del av allt det vackra som tidigare varit så förbjudet. Jag ska lossa på dessa tyglar som tidigare suttit så hårt, och jag ska bevisa för mig själv att jag klarar mig utan dig. Å jag är inte längre besviken, utan snarare glad. För jag vet att det vi hade var det vackraste jag någonsin upplevt, och kanske, kanske, kommer vi mötas igen. 

Om vi älskar tills det gör ont finns det tillslut ingen smärta kvar, bara kärlek.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2013-10-10 09:59 | Kommentarer (0) |
Så nu står vi här. Vi som hållt om varandra så hårt, vi som tidigare klarat allt. Nu står vi här. Å där ute börjar färgerna gå från rosa och rött, till brunt och grått, och allt som tidigare blommat börjar nu vissna. Men det är något varmt med hösten, något speciellt som inte riktigt går att sätta fingret på. Å själv står jag på andra sidan muren, försöker ta mig över, försöker slå sönder det som håller mig ifrån dig, det som håller oss ifrån varandra. Jag står mellan att ta mig vidare, och att stanna kvar. Jag står mellan att kämpa eller ge upp. Å alla säger att jag har gått vidare, för jag har varit i detta så länge nu, och de säger att det syns. De säger att jag kommer må så mycket bättre utan henne, att jag är så otroligt stark. Men egentligen spelar det ingen roll. Jag tänker på mig själv, jag tänker på henne och på mig. Jag tänker på det vi hade. Jag tänker på mina val, på mina handlingar, det jag vill göra. Jag försöker inte lyssna på var någon säger, trots att det är svårt. Ibland får jag råd från andra som varit med om liknande, men det är så stor skillnad på kärlek och kärlek. Ingen har älskat som vi. Jag önskar att detta handlade om oss. Att detta handlade om vår kärlek. Jag önskar att det inte fanns så mycket åsikter, så mycket tankar utifrån. Å jag vet att jag ber om det, att jag själv frågar när jag inte vet hur jag ska göra. Å jag vet att jag måste möta verkligheten, jag vet att jag måste lyssna på mig själv; men just nu kan jag inte tänka. Jag försöker göra saker som får mig att glömma, och jag mår verkligen bra. Jag kommer ut, träffar så mycket nya, intressanta människor. Jag skrattar, har den bästa tiden i mitt liv, men ändå är det hela tiden något som fattas. Egentligen borde jag kanske bara släppa allt. Kasta iväg det som en sten i havet, låta det sjunka och begravas på bottnen; men ändå är det något som hindrar mig. Jag brukar skratta åt saker vi gjorde, och jag kommer ofta på mig själv med att säga saker vi brukade säga, skoja om Saker vi skojade om. Å kanske blir jag glad, å kanske blir jag ledsen. Men jag är inte ledsen nu. Jag mår bra. Det vi hade var det finaste som någonsin funnits i mitt liv. Å jag kanske är glad över att jag träffade dig, och jag kanske är ledsen. Jag vet inte riktigt. Allt jag vet är att något har aldrig varit så fantastiskt, och inget har heller gjort så fruktansvärt ont.

.

Postat i Okategoriserat 2013-10-05 19:01 | Kommentarer (1) |

Det var

kanske hur du log

när dina ögon upptäckte 

mina fräknar. Eller hur

din blick 
flydde min 
efter
 att dina läppar 
format 
ordet.

Hur jag 

visste direkt 

att det var ett bra tecken.

We were just together, and that was enough.

Postat i Okategoriserat 2013-10-05 18:51 | Kommentarer (0) |

M.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2013-04-29 23:31 | Kommentarer (0) |
Du fångade mig
så som ingen annan
någonsin
har fångat mig
Så som ingen annan
någonsin
kommer kunna
fånga mig
Å jag trodde aldrig
att jag skulle
få vara med någon
som är så fin som
Du
Å jag trodde aldrig
att jag skulle 
få vakna bredvid någon
som är så fin som 
Du

Men där ute
blommar sommaren
fram
Å jag känner
vårens
härliga
dofter
som jag så länge
väntat på

Men här inne
tynger stenen
i mitt 
bröst
Å trots alla
ljuva
fantastiska 
dofter
känner jag bara
ångest
och längtan

Jag vill ligga
med mina armar
vilandes
runt din kropp
Jag vill lukta 
i ditt
väldoftande
mjuka hår
Å du brukar alltid klaga
på att det är 
för lent
Men jag älskar det
å det luktar så 
otroligt
gott
Å jag vill följa
alla dina
konturer
med mina
fingertoppar
Jag vill röra 
på alla
dina
vackra
ställen
som ingen annan
någonsin
lagt märke till
Å jag vill kolla
djupt in
i dina
isigt
gröna
ögon
som har små
små
prickar
av brunt
Men de ser man bara
om man tittar
väldigt noga
Å dina läppar 
är söta
och inte
så stora
men när
du ler
lyser
hela 
ditt ansikte
upp
Å ditt leende
är det vackraste
jag någonsin
sett

Å jag saknar dig så
när du inte är nära
så hur skulle jag
klara mig
utan dig?

Jag vill att du tänker
på allt
som 
är 
vårt
& jag vill att du 
förstår
hur mycket 
jag 
älskar 
dig
Jag är så
otroligt
kär
dig
Å jag vill
aldrig
vara utan
dig. 
Pinga Frisim