Prenumerera

Sidor

Kategorier

Arkiv

I could drink a case of you.

Postat i Funderingar Okategoriserat 2014-06-07 00:48 | Kommentarer (0) |
Kylan tränger sig igenom filtarna som jag virat runt min kropp. Känner hur jag fryser allt mer, trots att hjärtat mitt är varmt. Å du ligger nerbäddad i din säng, drömmer om något jag aldrig kommer kunna lista ut. Fantasin flödar bakom dina tunga ögonlock, och inget i världen hade kunnat väcka dig. 
Jag saknar dig. Jag saknar dina tunga andetag, ditt vilande ansikte på kudden bredvid min. Hur du tar tag i mig, lägger din arm över mig, drar mig närmre. Så nära, så att jag kan känna ditt hjärtas slag, känna hur det slår lite för snabbt. Jag saknar hur du mumlar något, varje gång jag frågar om du är vaken. Saknar att veta att du är där. Å det är så starkt, å det är så underbart, hur man kan sakna någon så ofattbart, efter bara en så kort tid. Det är hemskt egentligen, att sakna. Men samtidigt, så vackert, när man väl är där igen. 

Hon är allt.
Annons:

Adore you.

Postat i Funderingar Okategoriserat 2014-06-07 00:32 | Kommentarer (0) |
& så blev jag så ofattbart förälskad i henne. 
Precis som om jag aldrig tidigare vetat vad kärlek var. Som om allt jag någonsin gjort, inte längre hade någon betydelse. Å hennes mjuka fingrar rörde mig, på ett sätt som ingen annan rört mig. Letade sig fram på min nakna hud, och fick med sig hela mitt hjärta. 
& hon tog med sig sommaren, mitt i den dystra hösten. Det som tidigare varit så grått, blomstrade nu framför mina ögon. Solens strålar smekte mina kalla händer, och det hjärta som tidigare frusit till is, började långsamt att slå. 
Hon har något som ingen annan har. Något som får mig att känna, något som får mig att vilja. Hon gör mig varm. 
Aldrig vill jag vara någon annanstans. Aldrig kommer jag känna något starkare, något starkare än det jag känner för henne. 
Hon tar mig till en plats jag aldrig varit på förut, varje gång hon är i min närhet. Å jag har undrat hur hon gör, då varje gång är en helt ny historia. 
Jag kan inte få nog, kan inte få nog av hennes kyssar mot min panna, hennes fingrar mot min kind, hennes letande efter förbjudna platser som hon kommit för att upptäcka. 
Vi bygger upp något, hon och jag. Vi bygger upp något. 
Mina ord räcker inte till, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snubblar fram bland meningar och ord, och inget kan ändå beskriva. Jag är så fruktansvärt kär i henne. I hela henne. 
Hon är det bästa som någonsin hänt mig, det vackraste jag någonsin mött. Å jag önskar att hela världen fick veta. Hon är min. 
Å jag väljer henne varje gång, väljer henne igen, om jag fick leva om mitt liv. Hon är allt. Hon är magi.

Om vi älskar tills det gör ont finns det tillslut ingen smärta kvar, bara kärlek.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2013-10-10 09:59 | Kommentarer (0) |
Så nu står vi här. Vi som hållt om varandra så hårt, vi som tidigare klarat allt. Nu står vi här. Å där ute börjar färgerna gå från rosa och rött, till brunt och grått, och allt som tidigare blommat börjar nu vissna. Men det är något varmt med hösten, något speciellt som inte riktigt går att sätta fingret på. Å själv står jag på andra sidan muren, försöker ta mig över, försöker slå sönder det som håller mig ifrån dig, det som håller oss ifrån varandra. Jag står mellan att ta mig vidare, och att stanna kvar. Jag står mellan att kämpa eller ge upp. Å alla säger att jag har gått vidare, för jag har varit i detta så länge nu, och de säger att det syns. De säger att jag kommer må så mycket bättre utan henne, att jag är så otroligt stark. Men egentligen spelar det ingen roll. Jag tänker på mig själv, jag tänker på henne och på mig. Jag tänker på det vi hade. Jag tänker på mina val, på mina handlingar, det jag vill göra. Jag försöker inte lyssna på var någon säger, trots att det är svårt. Ibland får jag råd från andra som varit med om liknande, men det är så stor skillnad på kärlek och kärlek. Ingen har älskat som vi. Jag önskar att detta handlade om oss. Att detta handlade om vår kärlek. Jag önskar att det inte fanns så mycket åsikter, så mycket tankar utifrån. Å jag vet att jag ber om det, att jag själv frågar när jag inte vet hur jag ska göra. Å jag vet att jag måste möta verkligheten, jag vet att jag måste lyssna på mig själv; men just nu kan jag inte tänka. Jag försöker göra saker som får mig att glömma, och jag mår verkligen bra. Jag kommer ut, träffar så mycket nya, intressanta människor. Jag skrattar, har den bästa tiden i mitt liv, men ändå är det hela tiden något som fattas. Egentligen borde jag kanske bara släppa allt. Kasta iväg det som en sten i havet, låta det sjunka och begravas på bottnen; men ändå är det något som hindrar mig. Jag brukar skratta åt saker vi gjorde, och jag kommer ofta på mig själv med att säga saker vi brukade säga, skoja om Saker vi skojade om. Å kanske blir jag glad, å kanske blir jag ledsen. Men jag är inte ledsen nu. Jag mår bra. Det vi hade var det finaste som någonsin funnits i mitt liv. Å jag kanske är glad över att jag träffade dig, och jag kanske är ledsen. Jag vet inte riktigt. Allt jag vet är att något har aldrig varit så fantastiskt, och inget har heller gjort så fruktansvärt ont.

M.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2013-04-29 23:31 | Kommentarer (0) |
Du fångade mig
så som ingen annan
någonsin
har fångat mig
Så som ingen annan
någonsin
kommer kunna
fånga mig
Å jag trodde aldrig
att jag skulle
få vara med någon
som är så fin som
Du
Å jag trodde aldrig
att jag skulle 
få vakna bredvid någon
som är så fin som 
Du

Men där ute
blommar sommaren
fram
Å jag känner
vårens
härliga
dofter
som jag så länge
väntat på

Men här inne
tynger stenen
i mitt 
bröst
Å trots alla
ljuva
fantastiska 
dofter
känner jag bara
ångest
och längtan

Jag vill ligga
med mina armar
vilandes
runt din kropp
Jag vill lukta 
i ditt
väldoftande
mjuka hår
Å du brukar alltid klaga
på att det är 
för lent
Men jag älskar det
å det luktar så 
otroligt
gott
Å jag vill följa
alla dina
konturer
med mina
fingertoppar
Jag vill röra 
på alla
dina
vackra
ställen
som ingen annan
någonsin
lagt märke till
Å jag vill kolla
djupt in
i dina
isigt
gröna
ögon
som har små
små
prickar
av brunt
Men de ser man bara
om man tittar
väldigt noga
Å dina läppar 
är söta
och inte
så stora
men när
du ler
lyser
hela 
ditt ansikte
upp
Å ditt leende
är det vackraste
jag någonsin
sett

Å jag saknar dig så
när du inte är nära
så hur skulle jag
klara mig
utan dig?

Jag vill att du tänker
på allt
som 
är 
vårt
& jag vill att du 
förstår
hur mycket 
jag 
älskar 
dig
Jag är så
otroligt
kär
dig
Å jag vill
aldrig
vara utan
dig. 

kärlek.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2013-04-29 23:07 | Kommentarer (0) |
I love you without knowing how, or when or from where. I love you straightforwardly, without complexities or pride. So I love you, because I know no other way than this; where I does not exist, nor you, so close that your hand on my chest, is my hand. So close that that your eyes close, as I fall asleep. 

Å våra fingrar är finast
då de är
ihopflätade med varandra
Som om vi aldrig 
någonsin 
hade kunnat
släppa taget
Som om 
våra händer
blivit formade
för varandra

Å allt detta 
elände
Å alla dessa
gropar
Kanske har förstört
allt det 
som vi byggt upp
Detta som 
så länge
varit så fint
har nu
raserat
brunnit ut

Men mina fingrar
är fortfarande 
mycket vackrare
kring dina
Å mina händer
är fortfarande
formade
för att hålla
i dina
Å jag är 
fortfarande
menad att
vara 
med 
dig.

Så varför skulle
vinden 
blåsa ned
det som vi 
byggt upp
tillsammans
Å varför skulle 
stormen
rasera
detta berg
av styrka
& av kärlek? 

Så kanske
om du tänker till
så vet du
att vi
inte kan
ge upp nu
För det hade
varit 
så otroligt
hemskt
att förlora
den 
som man 
aldrig vill
vara
utan. 

Förlorad i en vissen sång

Postat i Okategoriserat Funderingar 2012-07-15 04:14 | Kommentarer (0) |
Så jag uttrycker mig inte på ett sätt som du förstår, å du kanske blir en aning irriterad; men jag kan inte vara någon jag inte är. Å jag behöver inte dina komplimanger, å jag behöver inte din värme, inte nu, inte nu längre. Jag lever för något annat, något som är större än kärlek & större än allt det vackra som finns runtomkring oss. Jag lever för något som fyller mig med glädje & med lust, något som får mig att hoppas på att det verkligen finns något fint kvar i allt elände, i allt elände som vi skapat med våra iskalla händer. Jag lever för något som får mig att drömma de vackraste drömmar, och som får mig att inse att det verkligen är värt att kämpa, att kämpa för det jag vill nå. Å allt det vackra ska jag behålla, å allt det hemska ska jag glömma. Allt det hemska ska jag glömma. Så jag fortsätter att uttrycka mig på ett sätt som bara vissa förstår, på ett sätt som är så mycket mer än bara tomma ord. Å jag beskriver allt för dig i min musik, å jag beskriver allt för dig i mina målningar, men du kommer aldrig att förstå.
   Jag kommer aldrig finna någon som är som jag. Aldrig någonsin.

Å mina ord räcker inte längre till

Postat i Okategoriserat Funderingar 2012-07-15 03:54 | Kommentarer (0) |
Precis som om jag försöker överrösta mig själv. Som om mina ord inte räcker till, som om min röst är för svag & allt jag hör är viskande meningar på ett språk jag inte förstår. Helvetet är inte längre en plats jag fruktar, och himlen är inte längre vacker, himlen är inte längre vacker. 
 Precis som om jag vill visa hela världen vad du betyder för mig, att jag förstår dig. Precis som om jag inte längre vill hålla mig i bakgrunden, trots att jag alltid varit den personen som inte velat ta plats. Jag känner inte igen mig med dig.

På gränsen till lycklig

Postat i Okategoriserat Funderingar 2012-02-24 01:08 | Kommentarer (0) |

& den man en gång brytt sig om, den man en gång litat på; är nu med någon annan, någon som man kallar sin vän. Två själar som möts, två människor som vill vara med varandra. Själv står man kvar och tar emot skiten, säger att allt är lugnt. En vän som läker såren på personen man en gång sårat, en vän som plockar upp resterna av hjärtat man själv har krossat. Själv är man inte sårad, själv står man, starkare än någonsin. En vän som tror att allt är bra, en vän som tror att allt är lugnt. En vän som tror att det är okej. För det vi inte talar om finns inte. Det som sägs bakom stängda dörrar, det som står skrivet på dolda väggar, det som andra inte märker. Jag hade aldrig velat ha dig tillbaka, aldrig någonsin; men jag vet att du gråter & jag vet att du saknar mig. Att veta att du är med min egen vän, att veta att du gör detta endast för att göra mig svartsjuk; det får inte mig att vilja ha dig. Du äcklar mig, ni äcklar mig. Ändå säger jag att allt är lugnt, ändå låter jag er göra som ni vill. Men ni borde förstå, ni borde verkligen inse, att det är en princip sak & det handlar inte om känslor, inte om saknad. Jag spyr på er.

Jag vet inte vad som hade krävts för att jag skulle tycka om dig mindre.

Postat i Okategoriserat Funderingar 2012-02-23 23:04 | Kommentarer (0) |

Jag vill upptäcka något nytt; något som får mig att tro på att det faktiskt finns så mycket mer än grå betong. Jag vill uppleva något vackert, något fint. Något som ska vara min verklighet & min framtid. Jag ska inte klippa några band, och inga väggar ska byggas; inga väggar ska komma emellan. Jag ska inte vara rädd längre, rädd för att tröttna, rädd för att komma för nära; för att stanna. Jag kommer att hitta en plats, och jag kommer att trivas.

Jag har aldrig velat stanna här. Jag har alltid sökt efter nya platser, nya människor; och varje gång jag kommit för nära, varje gång jag känt mig bekväm, då har jag flytt. Jag har aldrig orkat fundera på vad som gör mig så orolig, så osäker på vad som är rätt och fel; men jag antar att jag är rädd för att fastna på en plats jag inte trivs på.

I mitt huvud snurrar det av idéer, av planer och av tankar. Det tar mig en sekund att komma på något jag vill göra, men det tar lika kort tid för mig att tröttna på det. Ibland tröttnar jag för snabbt, för jävla snabbt.

 

Somebody

Postat i Okategoriserat Musik Funderingar 2012-01-14 16:09 | Kommentarer (0) |
But you didn't have to cut me off, make out like it never happened and that we were nothing. And I don't even need your love, but you treat me like a stranger and that feels so rough. And you didn't have to stoop so low, have your friends collect your records and then change your number. I guess that I don't need that though, now you're just somebody that I used to know.

Pinga Frisim